En sen kväll på hotellet.
Tillbaka från Stockholm och nu har bredbandet också kommit tillbaka. Och tv. Och telefon. Varför är det så bekvämt att säga ja när comhemsäljarna ringer...
Estocolmo var mycket soft. Prickigt rum på hotellet, soliga dagar med grav latteöverkonsumtion och ett konstant småskrattande från min sida (allting blir så mycket roligare på stockholmska)
Hängde lite med Gunnar och Emilie, kollade mycket i mycket dyra affärer och fick ett otal "men här har jag väl varit förrut?..."-upplevelser (pga att 90% av mina tidigare sthlmsminnen består av spelningar med tillhörande druckna nätter.)
På hotell Birger Jarl hade de gått lösa med att placera ut nummer lite här och var, och eftersom jag nyligen såg Helvetica-filmen trodde jag såklart att det var dylika typsnitt, men icke. Någon som vet vilket det är?
Rum 705 med sin spartanska dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar