Klassisk Bror Duktig-situationEn artikel i Sydsvenskan idag om
mailrelaterad stress på jobbet - så långt inget nytt. Samma gamla konstateranden, som inte borde förvåna någon vid det här laget.
Komiken träder dock in med full kraft när Bror Duktig och hans armé av kloner i denna artikel ser ett tillfälle att skimra i all sin prakt, för mer förträffliga och briljanta människor än dem kan väl knappast finnas? Eller vad tycks om citat som:
"Om folk känner sig stressad av e-mail, hur mår de när någon kommer tills ens skrivbord och frågar direkt? Stackars Svensson måste vara vid att dö! "
eller:
"Jag får hundratals av mail dagligen som jag besvarar. Det är absolut ina problem med det. Man måste själv ta ställning och avgöra hur man hanterar sitt arbete. Det kallas att man organiserar sitt arbete."
eller vinnaren i förnumstighet:
"Jag har en vana att alltid besvara e-post tidigt på morgonen och då blir det inte några högar. Efter ledighet får brevskrivarna vänta på svar. De har ju fått ett frånvaromedelande och vet att det kan ta lite tid. Man svarar kort till de man kan och längre till de som behöver. Blir man stressad av E-post behöver man se över hela sin arbetssituation/livssituation. Det finns en anledning till att man blir stressad och det är inte E-posten utan det finns inom en. Det handlar om hur man hanterar det."
Hur mycket mer rövstörig kan man bli? Jag får upp bild av hur de i sitt dagliga liv högljutt, och med så manlig röst som möjligt och låtsasrikssvenska, beskriver allt de gör i tredje person:
"-Efter att ha lyssnat på P1's tidiga morgonnyheter - på klockradion från hifi-klubben som fick bäst i test - steg han upp med ett spänstigt kliv och inmundigade glaset med färskpressad juice han som vanligt iordningställt redan kvällen innan.
-Tisdagskostymens passform var som vanligt ypperlig - han skänkte generöst en god tanke åt sig själv för sin välbalanserade kosthållning, men unnade även den lokala skräddaren ett ögonblick av tacksamhet (han hade tjänat både honom och hans far gott)."
Här bäddar Bror Duktig sängen, på sitt påhittat militäriska manér (han var plattfot och fick inte göra lumpen), och slås för en sekund av hur stor, tom och kall den ser ut. Han återfår dock snabbt fattningen genom att rättfärdiga sin oförmåga att fungera i parrelationer med att han inte lever ensamt - han lever effektivt!
"-Han tog smidigt på sig lågskorna av skånskt läder med hjälp av skohornet av norrländskt järn. Processen var pålitlig i alla led. Och som den upplysningsman han var hade han för länge sedan självfallet refuserat den infantila dubbelknuten - varje modern människa borde inse fördelarna med den trelagersknop han redan i unga år lärt sig av sin far."
Nu lämnar Bror Duktig sin borg och ger sig ut i en dimma av självförnekelse, som mest går ut på att övertyga sig själv om att hans jobb inte alls är hopplöst monotont och för historien i princip helt ovidkommande, utan att minsta uppgift som hamnar på hans underdimensionerade bord faktiskt kan vara livsavgörande. Eller åtminstone skulle kunna tolkas som det på något plan.(Detta gör honom till en plåga på kontoret, där medarbetare dagligen tvingas spela med bara för att få honom att lämna dem ifred.)
Tänk er american psycho, fast i utkanten av Örebro istället. Typ.
